Sometimes Always

Mormor har fått en stroke.
När det ringde från Örebro vid 07:20 imorse trodde jag att det hänt morfar något. Han har varit ganska dålig till ifrån rätt länge nu så jag fick en chock när morbror svarade & berättade att mormor fått en stroke.
Det är så frustrerande att sitta 30 mil bort och inte kunna göra något. Jag väntar just nu på att Fredrik ska komma hem från jobbet så att vi kan åka. Har dessutom vansinningt dåligt samvete för att jag inte ringt & pratat med dem på evigheter. Tänkte på det senast igår men kände mig för trött...skit. Världens sämsta barnbarn det är jag det.

Pratade precis med syrran. Hon & mamma hade varit inne hos morfar en stund och dessutom hälsat på mormor.
Läkarna kunde inte ge några direkta besked. Det kan gå så illa att hon aldrig får komma hem eller så klarar hon sig men fortsätter vara svårt förlamad. De första 72 h är avgörande, så det enda vi kan göra nu är att vänta.
Det får bli ett besök på USÖ redan ikväll och sen måste vi titta förbi morfar. Stackars, hur ska han klara sig.....

Faan, faan...helvetes jävla skit!