Sometimes Always

Jepp i måndags den 26/4 kl. 12:18 såg Nils Dexter Blomberg dagens ljus. Han vägde 3750 gram och var 51 cm lång.

Jag fantasierade om knark ett tag men klarade mig på en stunds badande samt lustgas/syrgas, dessvärre utan några roliga effekter annat än massiv trötthet. Jag som sett fram mot en & annan lustgashallis samt kläckandet av lite knasigare kommentarer än vanligt *flinar* Lite värkstimulerande dropp fick jag i slutet och med hjälp av vår fantastiska BM Annika så kom han äntligen ut vårt lilla underbara underverk. Väl värt varenda värk & smärta.
Jag hade nåt bakterie (GBS) som tydligen finns hos 1/3 av alla gravida och det i kombination med lång vattenavång utan värkar gjorde att vår plutt fick åka till neon för provtagning och övervakning. Allt för att hålla koll så han inte drog på sig en infektion. Bra att de tar sitt jobb på allvar men sorgligt att inte få ha vår snutt hos oss...

En lite trött och omtumlad pappa med Dexter på förlossningen.
Mamma såg ut som ett vrak och blödde ner allt så inga bilder togs på mig, praise the lord :P


Snutten fick permis från neo efter en och halv dag och fick bo med oss på BB istället. Då ersattes sjukhusdressen av fina, egna kläder.


Dexter sover gott i sin sjukhussäng.


Mamma är fortfarande ett vrak men här ser Dex så söt ut så det kvittar *ler brett*


Här är vi hemma och han gäspar gott i vaggan lille snutten